Wilma Rudolph – flickan med benskenan som sprang hem tre OS-guld
En flicka med ett försvagat vänsterben. En mamma som vägrar ge upp. Och, långt senare, en sprinter som rusar ifrån världens bästa. Wilma Rudolphs liv innehåller en vändning så svindlande att den låter påhittad. Men prestationerna går att belägga: tre guld i Rom 1960, efter en barndom präglad av polio.
Undret var också år av arbete
Wilma föddes för tidigt i Tennessee den 23 juni 1940. Hon drabbades av flera svåra sjukdomar, däribland polio, som påverkade hennes vänstra ben. En benskena och upprepade behandlingar blev en del av barndomen. Familjen hjälpte till med massage och omsorg; hennes mamma tog henne till vård i Nashville.
Olympiska kommitténs berättelse återger orden från hennes självbiografi: läkaren sade att hon aldrig skulle gå igen, mamman sade att hon skulle det. Wilma trodde på sin mamma.
Att kalla förvandlingen ett under fångar känslan. Men det var inte ett dokumenterat övernaturligt ingripande: bakom återhämtningen fanns behandling, stöd och långvarigt arbete. Som ung kunde hon gå utan skena och började spela basket. Tränaren Ed Temple såg hennes potential och förde henne mot löparbanan.
Tre lopp som gjorde henne odödlig
Redan som sextonåring tog hon stafettbrons i Melbourne 1956. Fyra år senare kom sensationen i Rom: guld på 100 meter, guld på 200 meter och guld på 4 × 100 meter med det amerikanska laget.
Hundrametersfinalens 11,0 sekunder var svindlande snabb – men medvinden var för stark för ett godkänt världsrekord. Medaljen var däremot obestridlig. Hennes tredje guld gjorde henne till den första amerikanska kvinnan att vinna tre friidrottsguld under ett och samma OS.
Hon ville vinna mer än medaljer
När Clarksville skulle hylla sin mästare vägrade Rudolph delta i ett segregerat firande. Hon krävde att svarta och vita skulle kunna fira tillsammans. Hemkomsten blev därför också en seger utanför idrotten.
Hon avslutade tävlingskarriären 1962 och arbetade senare bland annat med barn och ungdomar. Hon dog 1994, bara 54 år gammal.
Benskenan och gulden är berättelsens starkaste kontrast. Men det största kan vara vad hon gjorde med framgången: hon sprang inte bara förbi konkurrenterna. Hon använde sin berömmelse för att flytta gränser för andra.
Källor
- International Olympic Committee, Wilma Rudolph – Olympic biography
- National Women’s History Museum, Wilma Rudolph (2017)
- Wikipedia, med vidare källhänvisningar, Wilma Rudolph – resultat och medvindsnotering
- New York World-Telegram and the Sun Photograph Collection, Originalfoto: mållinjen, Madison Square Garden 1961 – public domain (1961)
- Joop van Bilsen / Anefo, Nationaal Archief, Originalfoto: Amsterdam 15 september 1960 – CC0 (1960)
